Vill du berätta en längre historia om din väg till SM eller till ett stort mästerskap? Maila text o bilder till webmaster@vasbybrukshundklubb.se


Sandra Gisslar & Myx 

Mitt lydnadsintresse kom i samband med den riesenschnauzer jag köpte som tonåring år 2000. Vi tränade på grusplaner på kvällarna för jag kände ju ingen på brukshundklubben och vågade därför inte träna bland de andra duktiga ekipagen. Tävla gjorde vi bara någon gång men utan några som helst fantastiska resultat. Det var först med min blandras Assar, som jag skaffade några år senare, som mitt tävlande tog fart på riktigt. Assar som jag bara skulle starta i lydnadsklass 1 för skojs skull kämpade oss upp till ett Lydnadsdiplom i dåvarande klass 3. Jag vill minnas att det tog sisådär en tre år och 15 starter för att få det sista förstapriset och den dagen glömmer jag aldrig. Jag vet inte om jag var dålig på att träna hund då eller om jag bara var envis som en åsna men tålamod är något jag skaffade mig på den resan ;) Efter den tävlingen fick Assar bli rallylydnadshund, en sport som passade honom som individ mycket bättre.

Under alla dessa år sneglade jag på alla duktiga ekipage i elitklass (som det hette då) och kände att DIT vill jag komma. 2014 skaffade jag mig, efter en väns tips, en kelpie. Det var lite som att byta från veteranbil till sportbil och jag fick tänka om i min träning. Kelpien, Myx som han heter, visade sig besitta både energi och samarbetsvilja och vi började klättra uppåt i klasserna. Plötsligt var jag framme vid mitt mål. Vi startade i elitklass! Kan fortfarande minnas samlingen på morgonen på den klubb jag skulle tävla på hur magiskt det var att ropas upp i elitklass. Att tävlingen sen gick katastrofdåligt var helt oviktigt, vi var ju där. Men så småningom hann ju verkligheten ikapp, klart vi ville ha ett championat. Det var ju något i min värld helt ouppnåeligt men visst skulle vi försöka. Sagt och gjort, några tävlingar senare satt jag där med en Lydnadschampion till hund. Lyckan var total!

I samma veva sökte jag till SBKs Talangtrupp i lydnad och kom med både 2017 och 2018. Helt nya erfarenheter där vi som deltagare har fått kliva ur vår "comfort zone" genom att bli både granskade i minsta detalj och genom att få träna på att prestera under press. Tufft men mycket utvecklande både för mig och Myx.

Under 2018 kvalade vi även in till SM i lydnad vilket kändes för mig helt overkligt. Det är nog fortfarande lite overkligt. Kanske är det ingen ”big deal” för många men minns ni, 15 tävlingar i klass tre innan LP, då är man rätt tacksam för ett SM!

Att få se den svenska lydnadseliten på nära håll är fantastiskt, att själv få vara en av de tävlande är magiskt och jag önskar att alla hundträningsfantaster någon gång får uppleva känslan av att kliva in med sin hund på ett stort mästerskap.

Under mina två tävlingsdagar på SM hade vi härlig känsla och även om vi drog på oss några fel i den sista ringen som kanske kostade oss den där åtråvärda finalplatsen så känner jag mig som en mycket starkare förare framförallt genom vetskapen att ha klarat både den egna pressen men också genom att Myx har klarat miljön utan några större bekymmer trots att fyra ringar var igång samtidigt. Vi landade med ett förstapris i kvalet på 27:e plats av 70 deltagare men kom inte vidare till final. Men vi kämpar på såklart och redan nu är vi kvalade för SM-2019.

Tack Väsby Brukshundklubb för att ni tror på oss!
Vänliga hälsningar Sandra Gisslar